Fredagsförbannad igen!

Idag om Peter Jihde
och andra av satans budbärare.

Fredagkväll. Sitter vid datorn och bloggar på en fredagskväll klockan 22.18. Hur ofta händer det? Idag känns det ändå som om det vore helt okej att sista inne. Vädret idag är så förjävligt att det inte ens skulle duga till att användas när man vandrar från krogen till bilen. Dessutom är det ju halloween idag. Har haft på mig min halloween-halsduk idag och lyssnade massor på Roky Erickson. Halloween är ju ingen högtid direkt, inte många som firar sånt här omkring. På krogen kunde kanske bimbosarna se lite jävligare ut än vanligt.
Nä! Idag blev det till och sitta hemma. Vi har tittat på Doobidoo med familjen (-maja+sanna). Mustachs sångare var med vilket var tufft. Men vad slår morsan över till för någon kanal sen då? Tv4 och deras jävla idol. Idag tände det riktigt på allvar i migoch jag började fundera på hur åt helvete programmet är. För visst okej, jag har ju aldrig varit något stor fan av idol. Men hela programmet är ju så otroligt från röven. De värdelösa deltagarna som förstörs mer och mer för varje avsnitt, juryn och sist men definitivt inte minst denna jävla Peter Jihde.
Den gamla lillasportspegelprogramledaren har fått en för stor del av de nordiska fredagkvällarna. Trots allt är han ju utsänd från helvetet, något som kunde tas i beaktan anser jag. Han ställer sina korkade frågor ser onödigt stressad ut och är allt annat än kvalificerad för sveriges mest sedda direktsänding. Min fråga är alltså om vi behöver denna 40 åring, som försöker se ut som 13, i primetime på sveriges populäraste kanal en fredagkväll. Idag förstår jag ju hur man tänkt, det är ju trots allt halloween, men vanliga fredagar då...?
Det verkliga problemet är ju ändå Hey "jävla" Baberiba-maffian. Dom tänker jag dock inte ta upp ikväll. Nu ska jag bara pissa på teven och sedan försöka lugna ner mig, annars spräcker jag snart nån viktig artär.

Gokväll!

Ett värdelöst paket med röda snören

Idag om paket och andra svåra saker kring julfirande.

Hösten verkar övergå till vinter. Vägarna är som speglar på morgonen och snart faller nog snön från skyn.


Detta verkar betyda att det är dags för julklapparna. I år ska jag, som alla andra år, börja extra tidigt med julklapparna. Men nu är ju fallet så att, varese jag vill det eller ej, så kan jag inte köpa presenter.


Det är sant jag är den värdelösaste presenthandlaren genom tiderna. Jag har jätteskoj när jag köper julklappar. Jag går omkring, träffar folk jag känner och går på café. Men grejerna jag köper!?! Herre min helige.


När jag var liten köpte jag tex. alltid samma sak åt mamma, som min storasyster gjort året innan. Helt kallt kunde jag köpa exakt samma sak, även om det oftast var sämre kvalitet eller en fulare färg. God som min mor kan vara, vid utvalda tillfällen, så höll hon minen.


Idag har jag ju flickvän, vi köper för övrigt inte onödigt massor med omotiverade presenter, och vill därför köpa speciella saker. Varje år skrattar vi ändå åt mina tidigare presenter. Jag har köpt så värdelösa presenter att jag inte ens vill prata om dem. En affisch är ju tex. en mycket tuff present, om man är nio år gammal.


Något jag är lycklig över är att även min flickvän är en underbar och förstående kvinna.

Dittan & Dattan

Idag om musik och andra viktiga ting i mitt liv!

Igår avslutade nordens bästa rockband sin karriär. The Hellacopters hade sin sista spelning i historien och för de som inte kunde vara på plats i Stockholm så sände den live på MySpace. Eftersom pengarna inte räckte till så fick jag sitta hemma vid datorn och kolla. Spelningen var hur som helst mycket lyckad. Och en värdigare avslutning har aldrig skådats. The Hellacopters kommer att bli ihåg kommna som "dom där som slutade". De slutade inte pga. bråk eller droger, ingen dog eller fick någon sjukdom. De bara slutade, och det på toppen. Deras musik kommer bara att gå uppåt härifrån.

För övrigt har jag blivit jävligt musikalisk nu igen. Det känns som om jag vore på gång igen. Förr, eller förr och förr men tidigare i alla fall, så höll jag på så mycket med musik att jag mindre och mindre orkade lyssna på den. Nu har jag fått en nystart och kan lyssna på musik igen. Nu kan jag verkligen sätta mig eller lägga mig i rummet, sätta en skiva på spelaren och verkligen få ut något av det igen.
Ska lyssna igenom alla skivor jag köpt men inte riktigt orkat lyssna på ordentligt.
Trummorna har även de dammats av. Nya musiksjälar finns i Öja nu och det känns skönt att bara få jamma. Igår gick vi genom lite låtar man kunde prova på. Få se hur det urartar.

//Joel//

Om att få sin röst hörd eller om att höra röster

Samhället är fyllt till brädden med val-crap. Det bloggas hit och dit om kommunalval. Min hjärna smälter snart, den klarar helt enkelt inte av mer. Tur att man bara behöver lyssna ett dygn till, imorgon söndag är det ju röstande som gäller. Har inte riktigt bestämt mig ännu. Får man väl göra när man står där i båset.Rösträtt är som en förbannelse som läggs på myndiga själar. Man får köpa cigarretter, dricka sprit, besöka porrbutik och komma in på krogen. Men för att få göra alla dessa trevliga saker måste man, RÖSTA!!!Visst ska vi vara glada över att vi får vara med och bestämma, men allt känns bara så outhärdligt boring. Föresten är det ju bara en massa tjafs om det här precis innan och precis efter ett val. Då när det verkligen borde göras saker då händer inget.
Hellacopters sänder sina sista spelningar i Stockholm live på MySpace. Bara så att alla som inte har hört det vet om det.

Första bloggen borde ju vara något alldeles hutlöst genomtänkt och syrligt. Så blir det tyvärr inte med min blogg. Har inte tid, ork eller vilja till något sånt just nu.
Det blir en efterlängtad åboresa i morgon. Äntligen! Förutom att vi ska träffa syskon och kompisar så ska jag få se The Hellacopters än en gång.
Blir ingen stress den här gången. Sanna har höstlov inkommande vecka vilket betyder att vi tar det lugnt och sansat. Gör vad vi vill hur länge vi vill och sedan åker vi tillbaka.