Idag då?

Sitter hemma hos Sanna. Hon jobbar och här sitter jag. Har varit och sprungit och är, bara Sanna kommer hem nångång, påväg till villan. Pappa fyllde år igår men eftersom 110 års jubileumet är på lördag så var jag tvungen att delta i talko på Framnäs. Ska väl antagligen dit ikväll också men det får bli lite senare. När vi ändå är inne på festen så kan jag ju meddela att jag borde börja skriva mitt tal. Har försökt fundera men kommer inte på något konkret. Mest bara "Ärade festpublik, jag är glad och stolt att hälsa er välkomna...etc.". Har ingen som helst aning om hur jag ska kunna pladra i tio minuter. Det löser väl sig... precis som allt annat.

Försöker hålla mig till att springa varannan dag. Cirka fyra och en halv kilometer räcker för att göra mej döfärdig. Förhoppningsvis börjar det gå lättare efter en en tid.

dagar dagar

Jakobsdagar är över. Inte för att jag besökte stadsfestivalen precis aktivt men man kan ju skylla på vädret. I fredags var vi in och tittade lite grann och igår lördag träffade jag Kotisalmi, milikompis, inne i Jeppis centrum. På kvällen satt vi hemma hos oss och tittade film.
Det bara hälde ner vatten igår. Ett litet uppehåll och jag gav mej ut på min länk. Obeskrivligt skönt att springa i duggregn. Något jag ska fördriva tiden med i Åbo varje dag det regnar.
På tal om Åbo så börjar spänningen kännas i kroppen. Ser ut som att vi sticker den 17 augusti. Hur nu allt ska lyckas får vi se.

Sätt på gång

Besökte Jakobstad igår. Träffade massor med folk som man inte sett på alldeles för länge. Sanna & jag skulle egentligen bara över till grannstaden för att gå lite på loppisar. Hur det nu blev så stannade vi längre, inte tillräckligt länge för att räknas som sent men tillräckligt länge för att jag skulle missa en länk. Får springa två dar i rad nu med andra ord.
110 års jubileet börjar gå mej på nerverna. Har fått tidningen Böljan klar, men nu börjar tekniken jävlas. Filen är för stor för att mejla och inget annat verkar bli till något. Önskar bara att allt vore över eller att vi aldrig skulle ha förstorat upp det hela så överdrivet.
Överlag känns det stressigt just nu. Det här med att ha hjärnan avstängd i sex månader har ju sina nackdelar också. Att bli tvungen att tänka igen. Fundera på saker... Satan

Äventyret avklarat

Så var det klart då. Kan ju så här i efterhand meddela att min militärtjänstgöring var synnerligen lyckad. Vet att jag inte har varit speciellt aktiv här på bloggen, men de som har varit i armén vet hur det fungerar, de som inte varit där får bara försöka förstå.
I armén har jag nog varit med om något av de bästa upplevelserna i livet och utan tvekan de värsta. Vilket känns rätt skönt. Tror aldrig att kommer att säga "det här är nog det värsta jag varit med om" en gång till, utan att tänka lite innan. Man har också lär sig uppskatta det goda, man har lärt känna nästan halva svenskfinland och kanske det bästa av allt, man har fått uthållighet och kan kämpa. Dessutom har jag ju förlorat massor med kilon och två visdomständer.

Det här är ju kanske inte det senaste, har ju ändå befunnit mej i reserven i en vecka. Ändå kände jag att jag behövde andas, tänka och begrunda lite. Dessutom har jag och Sanna varit ute på villan största delen av veckan. Känt på att bo tillsammans lite grann. Vi ska ju nämligen flytta ihop till hösten, båda två har kommit in. Så till hösten blir det Åbo för mej, med inriktning på Medborgaraktivitet & Ungdomsarbete.
Ska inom kort ta och styra iväh till Bryggan för att fika med Zörkken!

Men vi hörs! I reserven :D