Måndag i dödens tecken

Ända sen dess att jag kom hit till Stockholm har jag försökt ge mig mer och mer in på musikstilen som aldrig riktigt tilltalat mig, Death Metal.

Visst, jag har lyssnat lite på Entombeds vilda death n' roll harvande och på Death Breath. Men jag har aldrig riktigt gått igång på extrem musik. Främst har det berott på att jag inte riktigt vetat vad jag ska leta efter.

Dagens melodiska skit som många kallar extrem metal har jag ingen förståelse för. För att citera Nicke Andersson från Death Breath och tidigare också Entombed;

"När jag började lyssna på extrem metal var det viktigt att det gick snabbt och lät rått. Det gör inte det som kallas för death metal i dag. Jag har absolut ingen förståelse för varför man ska blanda in syntar och annan skit. Det ska låta primitivt helt enkelt"

Idag har jag av min handledare på Black Sheep fått låna en mix som Nicke Andersson gjort åt Robban Eriksson. The Death Metal Gospel According To Nicke Andersson är fylld med riktig Döds Metal. Nu har jag fattat vad det hela går ut på. Och receptet är band som Autopsy, Death, Repulsion, Venom osv. och inget är daterat nyare än 1991. Här är det riktigt mangel som gäller och syntarna hålls på rejält avstånd. Ljudkvaliteten påminner mig om vårt pannrum hemma i Öja och enligt mig är det just så extrem metal ska låta. Ska det vara rått så ska det vara rått!