Dags att vända blad då igen...

Tiden går fort då man har roligt. Den har verkligen sprungit iväg här i Stockholm. Efter att Solna Ungdomsfestival var överstökat så känns allt avslutat. Efter att jag nu har varit med på Black Sheeps planeringsdagar med personalen i två dagar så känns det klart.

Jag har nu packat mina saker. I morgon har jag min sista dag på Black Sheep. Känns fortfarande som om det var igår som jag var med på det första personalmötet och sa att jag skulle vara kvar i två månader. Alla, inklusive mig själv, tror jag tyckte det skulle bli en lång tid. Nu är den tiden slut och jag tror jag har fått mer ut av det här äventyret än något annat liknande i mitt liv.

Samtidigt måste det vägas in att jag varit borta från Sanna. Det var jag som lämnade henne ensam i de mest stressiga av tider. Nu har jag prövat på det här. Det var toppen på många sätt men nästa gång tror jag det får bli tillsammans med Sanna.

Så även om det ska bli tråkigt att i morgon säga adjö åt Black Sheep-familjen så längtar jag hem. Den här praktiken med omständigheterna som var, kunde inte ha varit bättre. Jag har fått jobba med ett gäng som verkligen förstår sig på ungdoms- och kulturarbete på allvar.

En del av dessa personer har jag tidigare sett upp till på andra sätt än som ungdomsledare. Jag var nervös inför detta. Tackvare att alla varit förstående och storsinnade så har jag inte märkt av några som helst problem.

Tack alla som gjort den här praktikperioden till vad den blivit:

Sanna, Martin, Peter, Robban, Marianne, Pehrsson, familjen De Leur, lärare på Novia, Maria och alla ungdomar/ungdomsarbetare/musiker/släkt&vänner osv. som jag träffat under min tid här!

Entombed

Såg ett så jävla bra band här om kvällen. Stockholms stolthet Entombed gjorde en alldeles otrolig spelning på Solna Ungdomsfestival, där jag arbetade.

Speciellt diggade jag att Alex, gitarristen, hade med sig barnen på jobbet. Mitt i sångaren L.G's värsta avgrundsvrål, för övrigt med ett sound som en öppning till den Ondes rike, så springer det ut småbarn på scenen. Antagligen gillade ungarna rökmaskinen.

Fick höra alla låtar jag kunnat hoppas på; Wolverine Blues, When in Sodom, Night of the Vampire. Dessutom öppnades mina ögon för den tidiga låten Left Hand Path.

DEATH N' ROLL!!!

Oönskad längtan

Fan, säger jag idag.

Att jag aldrig kan vara nöjd. Längtar alltid till något fastän hur bra jag än skulle ha det. Igår på bussen hem kom jag gång på gång på mig själv med att sitta och längta hem till Öja. Här sitter man i nordens häftigaste stad. Får jobba med det man önskat sig hur länge som helst. Vädret är på topp och så sitter jag och drömmer mig tre veckor framåt då jag ska få träffa alla jag inte träffat på så länge.

Det är klart att jag ska längta hem till min bättre hälft men egentligen är det inte så länge kvar och jag borde ju njuta av den tid jag har kvar här.

Idag tänker jag verkligen koncentrera mig på att leva i nuet. Jag ska varken tänka framåt eller bakåt i tiden, bara njuta av att få vara här och nu.