Dag #1

Känns som om det var sjukligt länge sen jag skrev något. Hade egentligen tänkt att jag skulle avsluta mitt bloggande. Är kanske inte riktigt rätt typ.

Nu har jag dock en ledig vecka som jag borde fylla med skolarbeten. Vad är då bättre än att ta upp en bortglömd meningslös hobby?

Idag är det alltså måndag. Dag nummer ett av lediga veckan. Har varit på en promenad i den ofattbara kylan och nu för någon halvtimme sen åt vi sojaburgare. I övrigt har dagen ganska långt gått till sömn och MacGyver.

Helgen som gått var mycket angenäm. På torsdagkväll (helgen började då, ja) så var vi och såg Dungen. En underbar spelning med massor av bekanta ansikten i publiken. På fredag var det glöggrunda och jag höll mig med finskastuderandena som sålde glögg.

I söndags var det dags för att spela igen, vi har haft en paus på någon vecka eftersom inga av våra scheman har passat ihop.

Tiden just nu går ganska långt till att ta hand om en sjuk sambo. Något jag gör med glädje, så länge jag har lyckan att kalla någon så underbar för sambo.

Ganska mörkt nu annars... Det lär ju dröja innan vi har ljuset här igen. Fan, vad jag hatar vinter...

...

Ja, ja jo!

Är ju tillbaka i Åbo för er som inte var medvetna. Har inte riktigt kommit igång med något skrivande. Så att här är tomt är ju inte så konstigt.

Vi fick vår tvättmaskin idag! Beställde den förra veckan och den kostade skjortan. Ajö

lite bilder som är tagna med min nya telefon

Hårt

Har bandat med Steffu hela helgen... Eller vi har egentligen övat och strukturerat låtar, men med tanke på att vi bandar allt vi gör så kan vi kalla det för att vi har bandat. Trummorna låter i stort sett bra som de är redan nu.

Nu gäller det bara att få övat och och grejat lite till så borde vi börja vara klara för riktig inspelning.

Alla är metall för mig nu. Lyssnar på tysk thrash för fullt och känner mig på topp.

Snart är det också dags att börja dra sig tillbaka till Åbo. Drygt två arbetsveckor kvar och sen börjar det bli dags!

Det här var ihophafsat....

hej

Nya tag!

Nuu var det länge sedan senast igen... Ber om ursäkt!

Allt är lugnt och jag sitter hemma i Öja. Är väl omkring en månad sedan jag kom hem nu och jag avslutar i morgon min tredje vecka som byggnadsarbetare på polishuset i Jakobstad.

Trodde jag skulle hamna i skogen med röjningssåg men det ordnade upp sig fint med en god vän som är chef på ett bygge. Under midsommaraftonen frågade han om jag hade något jobb, jag sa nej och på den vägen är det.

Skolan känns långt borta. Hade tänkt att jag skulle börja skriva på praktikrapporten redan nu i sommar men det sket sig. Just nu känns det dock bra att tjäna lite också.

På dagarna sliter jag som ett djur på jobbet, med städning och bärande av olika saker och ting. På kvällarna trivs jag med Sanna eller också spelar jag med mitt nya Old School Death Metal-projekt. Det är jag och Steffu som gett oss ut på halt vatten. Ingen av oss har en aning om vad vi sysslar med, men vi lyssnar på gammal döds och sedan jammar vi och bandar in allt. Det är jättekul att vara igång igen på trummorna, bra känns det dessutom. Känns som om jag riktigt fått igång min motorik igen. Att spela något, för mig, helt nytt känns också fräscht. Det är en helt ny värld man ger sig in i. På sång (skrik/growl) ska vi ha gamle gode (onde) Valter. Han har inte heller gjort något liknande tidigare men han är en erkänd mästare på skräckfilm och engelska citat så han måste ju klara det! Vi ska försöka få ihop och banda lite låtar innan hösten och som det ser ut nu är vi på god väg.

Vi hörs!

Dags att vända blad då igen...

Tiden går fort då man har roligt. Den har verkligen sprungit iväg här i Stockholm. Efter att Solna Ungdomsfestival var överstökat så känns allt avslutat. Efter att jag nu har varit med på Black Sheeps planeringsdagar med personalen i två dagar så känns det klart.

Jag har nu packat mina saker. I morgon har jag min sista dag på Black Sheep. Känns fortfarande som om det var igår som jag var med på det första personalmötet och sa att jag skulle vara kvar i två månader. Alla, inklusive mig själv, tror jag tyckte det skulle bli en lång tid. Nu är den tiden slut och jag tror jag har fått mer ut av det här äventyret än något annat liknande i mitt liv.

Samtidigt måste det vägas in att jag varit borta från Sanna. Det var jag som lämnade henne ensam i de mest stressiga av tider. Nu har jag prövat på det här. Det var toppen på många sätt men nästa gång tror jag det får bli tillsammans med Sanna.

Så även om det ska bli tråkigt att i morgon säga adjö åt Black Sheep-familjen så längtar jag hem. Den här praktiken med omständigheterna som var, kunde inte ha varit bättre. Jag har fått jobba med ett gäng som verkligen förstår sig på ungdoms- och kulturarbete på allvar.

En del av dessa personer har jag tidigare sett upp till på andra sätt än som ungdomsledare. Jag var nervös inför detta. Tackvare att alla varit förstående och storsinnade så har jag inte märkt av några som helst problem.

Tack alla som gjort den här praktikperioden till vad den blivit:

Sanna, Martin, Peter, Robban, Marianne, Pehrsson, familjen De Leur, lärare på Novia, Maria och alla ungdomar/ungdomsarbetare/musiker/släkt&vänner osv. som jag träffat under min tid här!

Entombed

Såg ett så jävla bra band här om kvällen. Stockholms stolthet Entombed gjorde en alldeles otrolig spelning på Solna Ungdomsfestival, där jag arbetade.

Speciellt diggade jag att Alex, gitarristen, hade med sig barnen på jobbet. Mitt i sångaren L.G's värsta avgrundsvrål, för övrigt med ett sound som en öppning till den Ondes rike, så springer det ut småbarn på scenen. Antagligen gillade ungarna rökmaskinen.

Fick höra alla låtar jag kunnat hoppas på; Wolverine Blues, When in Sodom, Night of the Vampire. Dessutom öppnades mina ögon för den tidiga låten Left Hand Path.

DEATH N' ROLL!!!