Äntligen på Lomaaa!!!

Hajoo!



Äntligen hemma efter en halv månads kämpande i Dragsvik. Mitt förra inlägg blev både kort och obetydligt, beaktas bör dock att jag satt på soldathemmet för andra gången i mitt liv.
Nu sitter jag i Öja tillsammans med Sanna. Det är söndag och idag skulle jag egentligen ha åkt tillbaka till det gröna helvetet. Många av oss på brigaden har dock HL-dag på måndag. Har ingen aning om vad det är men i praktiken betyder det att jag måste vara tillbaka på brigaden senast 23.59 på måndag kväll. Alltså en extra ledig dag.
Allt känns okej i Dragsvik, kompaniet 1 kust verkar vara lite väl hårt för mig men alla jag bor med är tuffa typer. Alla påstår dock att det är nu det tyngsta börjar. Därför har jag som mål att bli b-kar inkommande vecka. Från fösta kust blir nämligen de dumma utan kondition militär-poliser. En nio månader lång utbildning jag inte har något intresse för. Som b-kar skulle det dock finnas en hel del möjligheter. Annars verkar inte milin vara alls likt sina rykten. Visst ropas det en hel del, men det är ju bara att ta med en nypa salt. Det hemskaste hittills är ålandet. Att åla med full stridsutrustning och stormgevär över en fotbollsplan är det tyngsta jag någonsin gjort. Mina knän och armbågar ser ut som blåbärspaj. Men man ska ju försöka se allt från den ljusa sidan och nu kan jag ju säga att jag har gjort det tyngsta jag någonsin gjort. Dessutom var vi på övernattningsövning i Syndalen torsdag till fredag. Övade på att sätta upp sissitält på 10 minuter osv. Allt på övernattningen var okej utom att veden togslut klockan 3 på natten och fältmaten. Nu är jag i fall hemma och jag har aldrig njutit så mycket av både Sanna och pizza. Imorgon måndag ska jag uträtta lite ärenden i stan för att sedan klockan tio över fyra återvända.
Vi hörs! LOPPU!