Korsförhör

Skulle skaffa mig ett pass här om dagen. Vi ska nämligen till Tallinn på kryssning med klassen om ett par veckor. Vi ska få lyssna på föreläsningar av alla möjliga ungdomsarbetare från Finland, och jo en del blir på svenska.

Efter några dagars febrilt pillande med passbilden, som förövrigt slutade med ett besök på en mycket trevlig lite fotostudio här i stan, var det dags att besöka Åbos polisinrättning. Min förutfattade uppfattning var att det mesta tar lång tid på det där stället. Och visst tog det hela en stund.

Det verkligt konstiga var ändå den stora paradox jag ställdes inför då det väl blivit min tur. Ni vet sådana där saker som att beställa internet anslutning på en nätsida, eller att man för att skaffa sig ett telefonabonnemang ska ringa till någon automat. Precis så gick det, för att skaffa ett pass borde jag ha haft ett pass sedan tidigare.
Eftersom jag tidigare inte haft något pass blev man tvungen att reda ut min identitet. För er som inte genomgått det här kan jag säga att det inte är någon trevlig erfarenhet. Speciellt hemskt är det för någon som mig, en som är totalt värdelös på att komma ihåg födelsedagar. Jag fick frågor angående allt i min släkt. Födelsedagar och andranamn på släktingar jag inte sätt sedan jag var stor som en skumsläckare.
Något jag i alla fall har lärt mig av det här är; att i stort sett inte en jävel i min släkt heter vad han eller hon kallas. Tanten bakom disken såg mer och mer missnöjd ut för varje fråga jag besvarade. Tror inte att jag svarade korrekt på en enda fråga, men det kan inte vara speciellt många rätt man behöver för att klara det där.

För passet ska jag hämta nästa vecka! Trevlig helg!