På någon vänster så sitter jag här

Lite efter åtta idag på morgonen kramade jag Sanna och stegade iväg mot mitt soloäventyr i Stockholm.
Första segern var då jag klarade incheckningen utan några som helst problem. Sen var det bara att tillbringa en låång dag på Viking Line. Tråkigt, är nyckelordet som beskriver att resa ensam. Jag gick rastlöst omkring, satte mig en stund för att sedan igen planlöst vandra omkring. Höjdpunkterna var diskussioner med några förrymda kulturmontörer på väg till Åland samt den goda men alldeles för högt prissatta korvsåsen.

Det som jag hade förväntat mig att skulle skita sig totalt gick utan några som helst problem. Det här handlar förstås om att ta sig från hamnen till Sollentuna/Rotebro, det vill säga krav på otroliga orienteringsförmågor. Just sådana som jag verkar ha.

Utan några som helst problem tog jag mig från hamnen till Centralstationen. Den enda miss jag egentligen gjorde var att ta vägen genom Gamlastan. Ingen hit direkt kan jag meddela. Det lät ungefär som en plasttraktor i en operasal då jag släpade mammas röda kappsäck över de vackra men ack så osmidiga kullerstenarna.

På Centralstationen var det precis som jag hade föreställt mig. Massor med stressade Stockholmare och bussar, tåg och tunnelbanor som går åt alla världens håll. Streetsmart (:D) som jag dock är, öjapojk, hamnade jag utan några som helst problem på Pressbyrån och inhandlade där biljett och smidigt som attan hamnade jag sen på rätt pendeltåg på väg åt rätt håll.
Efter en kort åktur, kanske mellan 15-20 minuter, befann jag mig på Rotebro Station. Där blev jag upplockad och ligger nu i en bäddsoffa och tänker börja sova hej! (Jag har övat på avslutningar)